20141109

Om vemod och hopp, och om att bo i Europa

DSCF4016-Redigera

De flesta står tysta, någon gråter, någon håller hårt om sin mamma. Jag tror att alla tänker tanken hur kunde det hända.

Tyst musik, tyst stund, tysta ljus, tysta samtal runt omkring mig.

Jag tänker på hur det är att vara europeisk medborgare i dag. Vi lever i en stor värld och vi är så många fler. Vi måste se allt i det stora. Vi är européer, vi är världsmedborgare.

Oavsett om vi är rika och fattiga, oavsett hårfärg eller namn, oavsett kön eller sexuell läggning, om vi är arbetslösa eller har jobb så lever vi alla i samma värld. Som européer, som världsmedborgare.

En vacker timme på Stora Torg, en timme som gav hopp, hopp om att vi bryr oss.

Vissa bilder slår an något i mig direkt, så var det med den här bilden. Ett slags vemod blandat med hopp

Två känslor jag tycker om. Vemod, man kan väl inte bo så här långt norrut i Europa utan att känna vemod. Och hopp, att känna hopp är vackert, vackert och viktigt.

Det finns alltid hopp.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: