20141208

Genom centrum

DSC04895-Redigera

Det ligger vackra isrosor på min vindruta den här morgonen. Jag försöker ta en bild, autofokusen vill inte riktigt vara med och jag tappar tålamodet nästan direkt, lägger ned kameran och tar upp isskrapan. Min andedräkt bildar ett moln av vattenånga när jag svär över isskrapans hopplösa försök att tränga igenom den tunna hinnan av kristaller.

Samhället är tyst och vackert då jag kör över bron mot centrum, en tjock dimma ligger lågt över Nissan. Så vackert, så tyst, så stilla. Jag knäpper en bild i farten, de flesta av mina bilder kommer till så, i farten, när jag passerar förbi. Oftast vet jag i förväg vad jag vill, bilderna kommer i farten och jag älskar när det händer.

Gårdagens känsla av Woody Guthrie´s This is your land sitter fortfarande i.

Det här är din by, det här är min by, det här är vår by.

Minnet för mig tillbaka till ett samtal vid Nissans kant, vi stod där och såg ut över vattnet.

-Det finns något speciellt med att vara kvar på ett och samma ställe under en stor del av sitt liv, något speciellt och vackert i all sin enkelhet, säger jag. Jag ser ut över Nissans vatten, ser att vinden leker upp vågor på Nissan. Det är ovanligt, tänker jag, att det går så stora vågor här. Jag drar rocken tätare omkring mig. Det har blivit kallt.

-Inte så att jag inte längtat bort ibland, önskat att jag kommit någon annanstans, men ändå.

-Jag vet, det är samma med mig. Någon bra luffare hade jag aldrig blivit. Även om tanken slog mig när jag var ung.

-Nej, du kom inte heller så långt.

Vi står tysta en stund, ser ut över Nissan och det mörka vattnet. Ett vatten som vi stått och sett ut över många gånger i våra liv.

Vi säger hej, ha en bra dag, sedan skyndar han vidare

Jag står kvar, ser ut över vattnet där vågorna klättrar upp längs åfåran.

Ett samtal, där vid Nissans kant.

 

 

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: