20150107

Om det fanns fler pappersflygplan i världen

L1010543-Redigera

Är man 5 år gammal och ska ta sista sprutan då är det viktigaste att inte skrika som storebror gjorde. Inte för att jag kan minnas att han gjorde det, storebror, och inte för att det spelar någon roll, men viktigt är det. 

Jag ser på nyheterna, världen verkar hålla på att rasa samman och det enda jag kan säga om det är att jag inte tror på idén om goda och onda längre. Kanske gjorde jag det när jag var yngre, kanske trodde jag, hoppades, på att det fanns goda som kunde ställa allt tillrätta. Precis som på film. Nuförtiden tror jag bara att allt är en slags dominoeffekt av allt. Och att människor har blivit och blir så oerhört arga för allt och inget. Kanske lever vi för komplicerade och invecklade liv, glömmer bort enkelheten. Glömmer bort att känna lycka över de enklaste sakerna, de som verkligen betyder något när klockan går mot 3 en sömnlös natt.

Så jag stänger av tv:n, glömmer deras skit, glömmer en värld som inte vill bli bra, inte vill. Jag kastar pappersflygplan med mina barn, vi testar vem som kommer längst. Jag förundras återigen över hur lätt barn hittar lyckan och hur det smittar av sig när jag är med dem. Att kasta pappersflygplan, så enkelt och så fantastiskt. 

När de gått och lagt sig sätter jag mig och sorterar. Letar mig bakåt i tiden i min blogg, följer min dagboks spår. Mina egna spår. Det blir ett första steg mot något större.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: