Bilder och poesi

Ytterligare en skolavslutning läggs till raden av år. Inte så mycket att göra åt, jag står där mitt mellan att önska att tiden står  still och att tiden går och känner som en vindpust av sorg och vemod varje gång jag inser att de minsta barnen blir äldre.

Väntan, den är alltid svåraste biten. Väntan på skolavslutning, sol, sommar, semester. Mygg och knott. En vecka till midsommar och tiden rusar. Ungarnas sommarlov börjar, det första riktiga för lillknatten. Jag minns min barndoms sommarlov och hur en evighet av tid låg framför oss. Lekarna i skogen runt hemmet i Slättåkra. Den varma asfaltsvägen ner till badet i Oskarström och doften av asfalt och varm skog. Badet var inte tempererat då och nästan alltid för kallt. Men det spelade inte nån roll, spänningen låg i att kolla på tjejerna i smyg. Mer än så blev det aldrig, jag var alldeles för blyg och tystlåten för att våga snacka med dem, men kolla och drömma gick an. 

I väntan på sommaren faller det regn i flera dagar, kommunen hävdar fortfarande att det är brist på vatten. Kanske det. Eller så har prishöjningen av vatten dragits en instans till så att den ligger närmre att röstas igenom nu. Det gäller att plantera besluten väl. Eller så är det kanske vattenbrist, som de säger. 

Jag får en förhandstitt på polaren Mickes bokutkast, fin poesi och närvaro, som en låt av Dylan. Det kommer att bli riktigt bra när det blir klart, en samling av ett liv. När jag bläddrar bland mina egna bilder ser jag lite av min röda tråd, mitt språk och hur jag lärt mig att tala det. Polaren brukar snacka om att enskilda bilder inte har någon betydelse, att det som är intressant är fotografens samlade verk, helheten, den bakomliggande berättelsen, livet. Jag plåtar det jag har nära mig varje dag, mitt liv, min familj. Så litet men ändå så stort. En berättelse, min personliga berättelse i bild och text. Ett slags möte.

Just nu har jag idéerna och en del av materialet till både böcker och kommande utställningar. Hundprojektet är en bra bit på väg, eller kanske mer så att stommen sitter, nu är det bara hårt arbete. Och den fina workshopen med Anna Clarén gav en enorm boost av inspiration och en helt ny idé till projekt. Det blir spännande och lite annorlunda mot hur jag jobbat tidigare. 

Man ska ha en plan, en plan för de närmsta 1, 2 eller kanske 3 åren plan och hur man ska jobba. Vad man ska fokusera på och var man ska vara om 3 år. Som en målbild, sedan är allt annat bara hårt och idogt arbete. 

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: