Dröm om svarta nätter

Solen känns nästan arabisk där den vandrar längs banan upp över grustagets sandhögar. På västra sidan har man lagt sand som inte kan användas i verksamheten. Högarna har antagit formen av en bergskedja i miniatyr, en sanddyn, och nu stiger solen upp över den, sprider sin gula, ett skimmer av morgondis. Buskar och sly har pudrats av nattens tunna frostpuder. Det är en stillhetens morgon, men jag kan höra mina andetag, bilarna från Nissastigen och gässen som flyger i formation över mitt huvud.

När det blir kväll åker hustrun på kurs, själv slocknar jag på kökssoffan en stund. Den gamla träsoffan, det är något speciellt med att slumra i den. Jag tänker på värmen, sommaren, funderar på polarens inbjudan till Grekland. Han har köpt ett hus där, på Naxos, bjudit in mig. ”Kom hit så man får softa lite med er” Jag tänker på sena, varma och svarta grekiska nätter, när värmen fortfarande dallrar i luften och insekterna vaknar till liv. Att sitta med bar överkropp och stirra ut i svärtan, drömma sig så långt bort som det går att drömma sig. Någonstans i nuets gränsland mellan slummer och vaken hör jag småttingarna, de grejar och håller på med något, bygger en kiosk tror jag. Lite kartonger så tar arbetet fart. Vi hade en kiosk i kartong tidigare, inköpt på IKEA, numera slängd. ”Vi kanske kan köpa en sådan nästa gång vi är där, den är inte så dyr” säger jag. ”Nä, man behöver ju inte köpa allting, allt behöver ju inte kosta pengar när man kan bygga det själv, och det är ju mycket roligare att bygga det” svarar Lisa. ”Bra tänkt” tänker jag, kliver upp från soffan och hjälper dem att skära ut lite kartongbitar.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: