En doft av tigerbalsam och vår

DSCF0880-Redigera

Sol och liv, det är fan nästan så att jag börjar tro på vår. 

Min älskade hustru läser min blogg. ”Jag luktar inte liniment” säger hon, ”Har aldrig använt det”. Jag svarar att hon väl brukar använda det när hon har ont i axeln. ”Nej, det är tigerbalsam, liniment har man till hästar”. Vad säger man om det, inte så mycket, bara konstaterar att jag inte vet särskilt mycket om liniment eller tigerbalsam. Inte mer än att när vi var unga så hade någon fått tag på tigerbalsam och vi kom på idén att stryka det under ögonen eller näsan på varandra. Resultatet blev att den som fick det strukit på sig fick rinnande näsa eller ögon och vi andra skrattade så vi kiknade. Jag har för mig att det slutade med att någon fick skiten i ögat och gick rödögd hem med starkt nedsatt syn ett par dagar. Vi fick en utskällning efter noter av våra föräldrar och slutade med tilltaget. Det är väl lite så det är att vara ung, vad än de vuxna säger så finns det en viss del jäkelskap som ska hittas på, tills man upptäcker att det nog inte var så bra.

Men hon luktade liniment, det gjorde hon, starkt, gott och lite sötaktigt, men mitt doftsinne är kanske inte det bästa även om jag kan känna att på morgonen och kvällen så doftar det vår.

Ungarna och jag går en kort promenad innan maten. En av alla små, speciella stunder som får sinnet att bli lätt. Och doften av vår. 

Pieter Ten Hoopens "Hungry Horse" landade i brevlådan idag, helgen ska ägnas åt den. Utställningen var som sagt fin, lågmäld, jag hoppas att boken går i samma ton.

Skrivandet, längtan, när jag kommer till kärnan av allt så handlar det om längtan. Efter att uttrycka sig, låta fingrarna vandra över tangenterna och tankarna formas. 

Du kan längta efter mycket, skrivande, plåtande, en bok du ser fram mot att läsa eller att baka kärleksmums och knäckebröd, eller sin älskade hustru. Längtan är fint.

 

 

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: