En prinsessa

L1213038-Redigera

Jag träffar grabben på hans jobb. Han klär i sin arbetsklädsel, ser vuxen ut, mogen men fortfarande med tonåringens glimt i ögat. ”Han verkar ha hittat rätt” tänker jag. ”Kom in” säger han. Vi följer med honom upp till hans gamlingar, han kallar dem så och jag hör kärlek i hans röst. Han känner sig behövd, viktig och omtyckt, jag ser det på hans steg när jag går bakom honom uppför trappan. I alla år är det jag som har lett, han som har följt, nu är det tvärtom, jag följer. Det känns nästan som ett religiöst ögonblick och jag känner mig stolt över att han vill visa vad han jobbar med. Småsyskonen och vår cockerspanielvalp går i släptåg.

Gamlingarna lyser upp när de träffar vår lilla valp. ”Vem gör inte det” tänker jag, ”Hon är en prinsessa, inte en sån där påhittad som finns i kungahusen, utan en riktig med ett hjärta av guld”. Grabben går runt med cockervalpen och visar den för alla. Han talar lågmält medan valpen njuter av att bli ompysslad. Det är en vacker och speciell stund inser jag när vi går därifrån. Vissa stunder bara är så, utan att man kan sätta fingret på det så inser man att något speciellt hänt.

I morgon är det 17 år sedan vi gifte oss, min älskade hustru och jag. ”Tiden går” tänker jag. ”Och tiden är inte mycket att göra åt, bara acceptera och leva med, njuta av de dagar som går, det är bäst så” 

17 år, lång tid och jag minns fortfarande hur hennes hår och underkläder var fulla av risgryn på bröllopsnatten. Hon var vacker då och hon är vacker nu och jag älskade henne då liksom jag älskar henne nu.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: