En tidsplan

Långsam lördagsmorgon, tyst i huset. Hustrun jobbar och ungarna sover. De gick och la sig sent igår, skulle tälta. Men vid 23 tiden ringde min mobil "Det regnar och åskar". ”Än så länge är jag en superhjälte, det gäller att ta vara på den tiden” tänkte jag där jag satt i hällregnet i bara kallingarna medan ungarna packade ihop och sprang in. Lördagsmorgon, jag äter en lätt frukost och tänker på dagens måsten. För en gångs skull blir jag inte stressad. Kaffet har blivit lagom ljummet för att dricka och jag gör en tidsplan i huvudet. Inte för att jag vet riktigt varför, det enda jag vet är att den kommer att spricka, mina tidsplaner gör alltid det. En blandning av förvirring och optimism, mest förvirring, tror jag. 

Schemat håller i 2 timmar, då har jag kommit till hundpromenad och ett lass skräp till tippen. 

”Typiskt dig, jag är inte förvånad” skulle min älskade hustru sagt. Ja, det är väl så det är bara, jag har kanske inte plats för tider och tidsplaner bland alla andra tankar i mitt huvud. 

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: