En turkisk roadtrip

Jag har nästan alltid en idé om att göra en slags roadtripdokumentär när vi sticker iväg någonstans. En berättelse, ett dokumenterande. Lika ofta faller idén efter ett tag, att plåta med händerna fulla av väskor samtidigt som jag försöker hålla ordning och reda på 2 vilda barn låter sig helt enkelt inte göras. Jag lägger undan kameran, tar fram den någon dag senare. 

Jag tror på att bygga sitt arbete med lust, kontinuitet och reflektion. Att skriva eller plåta, göra det igen och igen, reflektera och utvecklas. Tiden är en slags avgörande faktor, tillgänglig tid just nu och över en period. 

Vi bläddrar genom mitt pågående projekt, HojMicke och jag. Vi vänder bilder, flyttar bilder, tar bort bilder, letar trådar. Ett 30-tal bilder ligger utspridda på bordet framför oss, ge eller ta några. Det känns bra att se på dem, som att allt får substans och den sista oron försvinner när Micke säger ”Några av bilderna önskar jag att jag hade tagit”. 

Hustrun väntar på valpar, hon och tiken som ska föda vankar av och an i huset. De lägger sig i soffan, flyttar till sängen, tillbaka till soffan. Tiken hässjar, hustrun suckar och berättar om en temp som gått ner eller upp och om hur mycket mat som ätits eller något annat som verkar ha stor betydelse. Jag nickar och hummar, tänker att de kommer tids nog, valparna. 

Det finns ett hyfsat cafe nere vid Norre Port. Kaffe från hela världen, det enda du inte kan få är vanligt svart. Men som äldsta dottern säger då vi sitter där, ”Det kan du dricka hemma”. Septembersolen lyser över oss, till och med vinden viskar värme. ”Livet är bra att leva, trots allt” tänker jag och sneglar på henne.  Bakom henne sitter 2 blonderade tjejer med alla de rätta modeattiraljerna kompletterade med nya shoppingpåsar från HM och någon annan affär jag inte känner till men snabbt kan konstatera att den är trendig och inne. ”Jag är glad att du inte blev sådan” säger jag. Hon ser speglingen i cafets fönster och ler ”Men jag ville bli sådan när jag var yngre, minns du det?” ”Ja, och jag gjorde allt jag kunde för att du inte skulle bli det, minns du?” Vi ser på varandra och minns, avnjuter vår första omgång kaffe. Hon dricker hasselnötskaffe, jag dricker något annat. Vi fyller på med nytt, solen fortsätter att värma och över våra huvuden har försvaret en uppvisning med JAS-plan. Jag ser soljuset leka i hennes hår och tänker "Hon är vacker där hon sitter i solen, vacker och ungdomligt klok”.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: