Fiskaren

Han är fiskare, fiskar räkor och säljer dem till restaurangerna på turiststråken. Det är svårt att få det till att gå ihop, vissa nätter är fångsten dålig. Han räknar med att det är en sådan natt som kommer nu. I morgon natt ska det bli bättre. Han har inte råd att lägga båten vid piren eller bakom vågbrytaren utan har den i en kanal som bildats innanför sandstranden när vattnet gått riktigt högt. På dagarna gräver han upp en förbindelse mellan kanalen och havet för att få ut båten tills natten i Thailand kommer. Det är då fisket är som bäst, på natten. Natten som faller fort, han sliter hårt med att bli klar med sin kanal. Vi samtalar en stund, eller ritar, tecknar och pekar eftersom han är både döv och stum. Jag frågar om jag får ta en bild, han nickar, jag tänker att min kamera är antagligen värd mer än han tjänar på ett halvår och skäms lite. 

Jag bugar och går tillbaka till mitt, han till sitt. Att vara född i en annan del av världen, på något sätt är det slumpen, eller vad det nu är som styr sådana saker. Men jag borde inte skämmas för det, tänker jag. Och när det gäller slitet så har han sitt slit och jag mitt. Det går inte att göra en jämförelse om man nu ville det, och varför skulle man egentligen vilja göra det. Men ingenting kommer gratis vilken del av världen du än kommer ifrån. Genom att åka på semester skapar jag en del möjligheter för de som inte blivit födda i min del av världen, det är i alla fall något. Vad hade fiskaren gjort om inte turisterna fanns? Vem skulle ätit hans räkor? Hur skulle hans liv sett ut då? Det är fattigt nu, men utan möjligheten att sälja sin fångst? 

Dagen efter går jag förbi honom igen. Vi hälsar, han tecknar att inatt blir det bättre, inatt blir det bra fiske. Jag tecknar tummen upp, han ler ett brett, tandlöst leende och jag önskar honom ett riktigt skitfiske i mina tankar.  Det är så vi gör i hemmavid, hur man gör här i Thailand vet jag inte. Kanske önskar man varandra ett gott fiske och i så fall är det det jag önskar honom.

Kanalen är i alla fall nästan klar, nu är det upp till tidvattnet att göra resten.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: