Första morgonen

DSCF0869-Redigera

Första morgonen på länge. Ett tunt, trevande ljus, försiktigt. Den lilla myrstacken ligger fortfarande i nedfrusen dvala, om några månader ska den vakna och fortsätta sin till synes hopplösa kamp för att bli större. Nedanför backen ligger byn i en gyllene dimma och den här morgonen viskar en tyst berättelse om vår. Jag funderar en stund på om det är sista gången jag ser solen på en tid, väderrapporterna lovar regn i flera veckor. 

För ögonblicket släpper jag det och njuter av skådespelet jag har framför mig. Hustaken som sticker upp ur dimman, svarta små livsöden i ett hav.

Vid lunchtid kommer snön, sedan regnet, drömmar om vår rinner bort i slaskiga rännilar.

Vi samlas hela familjen, det händer alltför sällan, brorsorna och syrrorna sida vid sida, stora och små. Det gör mig glad, värmer mitt hjärta. Ger en mening.

 

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: