Gott Nytt År!

Polaren Micke p skriver den finaste Gott Nytt År önskning jag sett på fejjan. ”Om vi inte ses innan önskar jag er alla ett fantastiskt 2017. Hoppas vi får ett år med kärlek”. Jäkligt fint, jag önskar att jag själv skrivit det. 

Man ska ju summera eller något sådant så här mot slutet på året. 2016. Vad vet jag.

Vi fick en stor droppe kärlek med röda öron och röda fräknar. Och hon fick namnet Pippi och det tog inte många sekunder innan jag var förälskad. Sanning att säga så var jag lite skeptisk när hustrun ville köpa en cocker spaniel, men hon brukar få sin vilja fram och det är jag glad för den här gången. 

Vi hade en bra semester, 2 fina veckor sommarens regnväder till trots.

Och några gånger under året bråkade vi, min älskade hustru och jag. Vi tjurade några dagar och sedan, ja allt går vidare och ur ont kommer gott. Vi har väl haft en del duster i resten av familjen med, kanske är det då du lär dig innebörden av villkorslös kärlek. 

Och vi gjorde en välbehövlig resa till värmen. På stranden träffade vi en katt som stal våra hjärtan. Och Turkiets varma klimat gjorde oss gott och vi älskade varje dag.

Vi gjorde det ofta det året som gick, min hustru och jag. Älskade. 

Vi skämde bort varandra. 

Hustrun skämde bort mig med att tvätta, såg till att ungarna var klara för skolan, hon handlade och fick hemmet att fungera. Inget snack om det, jag var och är värdelös på att hjälpa till hemma, lyckas väl dra ett varv med dammsugaren lite då och då, kanske plocka iordning, laga lite mat och så, men hustrun drar tyngsta lasset. 

Jag skämde i min tur bort henne, försökte ge henne allt hon önskade, göra det hon bad mig om, visa uppskattning. 

Hon har pluggat, min älskade hustru, dag och natt har hon suttit framför datorn. Och snart, några dagar in på 2017 går hon ut med toppbetyg. Jag är stolt över henne, ska nog köpa något att skämma bort henne med.  

Jag blev brandman, klarade testerna och gick preparandutbildningen. Antagningsprovet var bland det tyngsta jag gjort på många år. Jag var sist in i övningshuset, först in var en vältränad kille, aktiv Iron Man-idrottare. När han kom tillbaka svor han ”Fy fan, det var det värsta jag gjort”. ”Och hur i helvete ska det gå för mig då?” tänkte jag när jag jämförde min kropp med hans i smyg. Men det gick, jag slet några minuter, vilade några sekunder, slet några minuter, vilade några sekunder. Tålamod och envishet. När utbildningen var klar gick jag direkt in i en grupp, det är brist på deltidare i byn och vi går 3 veckorsschema. 

Ikväll har jag vakten och hoppas på en lugn kväll.     

Jag skrev mindre än förra året. En hel del tid och kreativitet gick förlorad av olika tråkiga skäl som jag lämnar bakom mig nu när 2016 tar slut.    

Jag gjorde min första bok , Hem. En hel del slit och inget enmansjobb precis, det var många som medverkade till att den såg dagens ljus, jag är oändligt tacksam för den hjälpen jag fick.  

Världen då? Ja det blev den lite uppochnedvända. En hel del artister gick bort, det är kanske inte min grej att ta åt mig av sådant men Bowies bortgång påverkade mig starkt. Jag har inte varit något extremt fan av honom men han är en av de som alltid har funnits och plattan Scary Monsters invigde mig i något nytt. Det var syrran som köpte den, mest för att den skulle köpas tror jag. Hon var tonåring, det gäller att vara som alla andra. Hon gillade nog aldrig den, jag kan i alla fall inte minnas att jag hörde henne lyssna på den. Men jag älskade den.  

Politiskt sett var väl  året mer skrämmande än bra men det mesta är ju sagt om politik och vad man än säger så är det svårt att förändra. 

I slutet av året åkte jag för att ta en bild av en vän. Det blev ingen bild, bara kaffe och samtal. Om förr, om hundar, om tävlingar och vänner. Det var ett bra slut på året, som att knyta ihop en säck på något sätt.

Återstår väl bara att säga: Gott Nytt År till er alla, och som polaren Micke p skrev ”Hoppas ni får ett år med kärlek”.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: