Hundpromenad

m2404443

På hundpromenaden får jag en uppsträckning av en yngling med ett gäng schäfrar i koppel. Mina hundar har precis dragit iväg efter hans, Pippi studsar runt för att försöka komma förbi mig och Lusen som insett att jag inte har en chans att få tag på henne hoppar jämfota runt ynglingen vars hundar sitter snyggt och städat. Lusen fortsätter med sina glädjeskutt trots min uppenbara irritation, av någon anledning har hon fått för sig att ynglingens schäfrar är fantastiska lekkamrater. ”Du kanske borde ha koppel på dina hundar om du inte har någon kontroll på dem” säger han syrligt. ”Ja, jag borde väl det” nickar jag och håller med. Det blir väl så med åren, man blir slarvigare och tappar lite, hundarna tar. ”Lite kul är det ändå” tänker jag. ”Det är första gången på 25 år som jag fått den tillsägelsen och jag har alltid varit den som förespråkat god allmänlydnad”. Ett kort ögonblick funderar jag på att berätta om min erfarenhet av hundar, men jag inser att det inte ändrar något. Kanske undrar han varför jag småskrattar för mig själv där jag står. Jag inser att jag varit i hans sits ett par gånger, haft mina hundar disciplinerat vid sidan medan andra hundar har sprungit fram till dem och hoppat runt. Varje gång har jag försökt se det som ett träningstillfälle för mig och mina hundar, men någon gång har väl tungan sluntit för mig med.

Men tiden är en god lärare och den har lärt mig att det händer saker i hundarnas värld. Hur bra kontroll du än tycker du har så händer det något förr eller senare. 

”Vågar man aldrig misslyckas kommer man aldrig att lyckas” tänker jag och ser efter honom när han går iväg med sina kopplade hundar. Det blir nog inga koppel i fortsättningen heller. Men lite träning skadar ju inte. 

Medan jag avslutar promenaden funderar jag på att göra ett arbete med hundar, en bok, en utställning eller något. Hundar och ägarna, hundarnas betydelse i ägarnas liv eller kanske tvärtom.

Bilden, Tobbe och Bella. Jag mötte Tobbe och dobermannen Izzy för ett par år sedan, det var en solig dag någonstans på Andersberg. Ett jäkligt speciellt möte som ingen av oss glömmer tror jag. Det är så med vissa människor och hundar, de fastnar på dig och du har en vän för livet. Efter att Izzy gått bort skaffade Tobbe Bella eller om det var hon som skaffade honom, du kan aldrig veta så noga hur livet vill och min känsla är att Bella nog var den som skaffade Tobbe, hon är en sån tjej bara. 

Nästa vecka ställer vi på Galleri Korn, polaren Micke P, Karin Thoring, Stefan Jonsson och jag. Det blir premiär för mina barnbilder, ett projekt som ligger i bakgrunden sedan länge. 

Det kommer att bli en bra utställning, passa på att besöka den.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: