I ett plåtskjul utanför Chaam

Råttorna i Bangkok är feta. Under dagen samlas sopor längs gatorna och innan sopgubbarna hinner ta bort dem är det rena kalaset för råttorna. Vi åker till Bangkok från en halvsovande förort till Chaam som egentligen bara är några hotell och det som samlas runt turister. Massage, barer, matställen. På ett av dessa matställen träffar vi en kvinna som var den första att öppna restaurang här, eller i alla fall säger hon det. Det är länge sedan nu, nästan 10 år. När turisterna kom gjorde även försäljare av olika slag det och med försäljarna följde det lilla samhälle som hustrun och jag driver runt i nu. Vi brukar göra det när vi reser, dra oss utanför turiststråken. Det finns många sätt att resa på, vi reser på semester, som turister. Det är svårt att göra något annat när de små är med. Men det utesluter inte att vi både kan och vill upptäcka platsen vi reser till, platsen utanför turiststråken. Det gör världen mindre för oss. Det är den stora fördelen med att resa, att se världen, göra den mindre eller större om man så vill. Om du vill och tar dig tid kan det förändra ditt sätt att se på den och människorna. Det var i alla fall så vi gjorde, tog oss tid där i den lilla förorten till Chaam, orten som vi strax skulle lämna. En liten bit utanför där den sista restaurangen ligger börjar bostäderna och hit söker sig inte många turister. I en av bostäderna, mer ett plåtskjul och faktiskt en av de bedrövligaste bostäder jag sett, bor en man. Det finns alldeles säkert sämre bostäder, världen är just sådan att det finns sämre ställen att bo på, men jag har inte sett dem. Men i denna jag såg bor han och innan vi lämnar Chaam går vi dit med en kasse mat.

Dagen efter befinner vi oss i Bangkok och kontrasterna är enorma, men om det ska jag berätta en annan dag. 

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: