Kärlek på en frusen måndag

Lördag förmiddag, hustrun jobbar, jag har vakten. Det är oftast svårt att hitta på något att göra då, eller kanske inte, det finns alltid måsten att göra men det är inte riktigt samma sak. Till sist ger jag upp inför ett av alla dem, måstena. Vi lever ett hektiskt liv, ingen av oss är särskilt mycket för att städa så vi skjuter på det tills någon av oss ger upp. Vid det laget brukar huset se ut därefter. Nu blir det jag som ger upp, det blir Totta, denna gigant på radion och städning. Trovärdigheten var hans storhet som sångare, man trodde på vad han sjöng, han gjorde berättelsen till sin egen, just där, just då. 

Ungarna sitter i soffan, plitar ihop ett brev till kommunen. När de små skolorna runt om orten la ner flyttades eleverna till de mer centrala skolorna vilket resulterade i trånga och tråkiga skolor. ”Det finns inget att göra på rasterna” säger de. ”Ni borde starta ett parti” svarar jag. ”Starta ett parti och skriva ett brev till politikerna så att de förstår, försöka påverka”. Så de sätter sig och skriver. De ungas röster är viktiga, kanske de viktigaste. 

Det känns som att mitt Hundfolks projekt kan bli något riktigt bra. Jag har visat det första materialet för ett par fotografer och fått positiv respons. Nu är det en massa hårt arbete som gäller. Jag tror på det, hårt arbete. Och förmågan att gå förbi gränsen där något slutar vara roligt, gå in i fasen där du gör det för att det krävs för att det ska bli bra. Precis som att träna hund, många av träningspassen är långt ifrån roliga, mer slitsamma än behagliga och tillfredsställelsen sitter i att ha gjort det. 

På måndagen går min hustru och jag en promenad ner på byn, mot affären. Hon är butter, hustrun, målar världen svart för några minuter. Hon har blivit inringd på sin lediga dag, jobbat hela helgen, inringd efter det. Jag förstår henne, ibland når man den där gränsen. Hustrun går in i affären, hundarna och jag stannar utanför. Vi tittar på människor som går förbi, vanliga liv och ovanliga liv och alla passerar de förbi under några minuter en kall måndagskväll. Folk som stretar på i sin vardag. De som går in i affären ser nästan lite lättade ut över att komma in i värmen. De som kommer ut ur affären böjer sig framåt, lutar sig mot måndagsvinden och isigheten och försöker glömma. Efter ett tag hör jag någon nynna på en sång, hör inte vilken, bara att de nynnar. Jag vänder mig om och möts av ett par som går hand i hand. De tystnar lite förläget när de inser att jag hört dem. ”Synd” tänker jag ”det var fint att höra kärleken denna frusna måndagen”

De unga, det är de viktigaste. Och kärleken. Något att tänka på.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: