Komma tillbaka

Två korpar svävar i uppåtvindarna som bildas i grustagets stora gryta. Det blev en höst som kom snabbt och hustrun och jag pratar om sommaren, om den bästa semester vi haft på länge. Inte så att vi har haft särskilt dåliga semestrar tidigare, men den här blev bara bättre på något sätt. Vi har rullat med husbilen, tagit dagen som den kom. Bad och glass på dagen, mat och vila på kvällen. Vi hade egentligen tänkt läsa, koppla av, koppla bort. Men allting var liv och lust för en tid och det fanns så mycket att göra, så mycket att upptäcka och så många att prata med. Och jag tänker att jag vill att resten av mitt liv ska vara på det sättet. Fritt och kärleksfullt och fyllt av liv.

Nu kom hösten och jag  står vid grustaget, ser på korparna och tänker på min älskade hustrus rygg, hennes kamp mot värken och hur stark hon är. Fåglarna kretsar fram och tillbaka inte helt obekymrade av mig och hundarna, vaksamma blickar följer oss och kort därefter lämnar de grustaget för att söka skydd i skogen. Runt hörnet står mörkret men den tidiga höstluften doftar lugn och frihet och närhet. 

Jag tänker att ibland måste man vara ifrån saker för att kunna komma tillbaka, som en bäck som måste sina för att kunna fyllas på. Eller 2 korpar som lämnar sina jaktmarker för att komma tillbaka. 

Plåtandet, skrivandet, hundträningen. Ibland ska man vara ifrån för att komma tillbaka. Det handlar om en slags frihet.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: