Kortspel och tur i kärlek

DSCF9408-Redigera

När vi kliver ut från hotellobbyn kliver vi rakt in i ett turkiskt kvarter. Det är ett ganska spartanskt område där de flesta byggnaderna fungerar som bostäder åt några av de familjer som lever och arbetar i staden. De små blingblingaffärerna som pryder turiststråken i grälla färger har fått ge efter för mindre lokala affärer som säljer dagligvaror. Turistrestaurangerna med sina karakteristiska inkastare som kan tjata dig till vansinnets gräns lyser med sin frånvaro. Här har de få och små restauranger som finns en lite tröttare och långsammare attityd, prissättningen och besökarna känns mer lokala. För min del är det perfekt, jag kan strosa timmar i den typen av kvarter, hälsa på lokalbefolkningen och snacka ett ord eller två med de som kan engelska. 

Nere på hörnan ligger ett café dit de turkiska männen går för att spela kort och dricka te varje kväll. En man som verkar vara croupier eller något sådant ser att jag visar kortspelet intresse och börja vinka febrilt på mig för att bjuda in mig. Jag knäpper en bild, vinkar avvärjande och skrattar. Jag vill inte vara med, har ingen aning vad det är för spel de spelar och även om det ser spännande ut så är jag dålig på kortspel och vi är på väg till stranden. Dessutom har jag för mycket tur i kärlek. Jag skrattar och viftar, han skrattar och viftar. När jag går vidare inser jag att de spelar om pengar och blir glad att jag avböjde erbjudandet. Men te hade varit gott. 

Fascisterna är på frammarsch i Turkiet, liksom i Sverige. Hela europa verkar stå inför ett slags ”Era fascista” och det gäller att härda ut ett decennium eller två. De som har upplevt fascismen, eller för den delen en totalitär kommunism, på riktigt börjar bli för gamla för att berätta eller lyssnas på. Och fascismens styrka ligger i att det är så mycket lättare att välja mörker, ilska och hat, och att det alltid finns en syndabock att slå ned på.

Efter stranden går vi förbi kortspelarna igen, spelet har ökat i intensitet och männen sitter med allvarligt veckade pannor långt in i kortspelet. Det finns ingen tid att titta upp för att lägga märke till oss den här gången. Samma natt kommer sömnen sakta och med oro till minsta dottern. Jag lägger mig jämte henne, känner hur hennes fingrar spelar sömnens opus på min underarm. Små ryckningar som slår mot osynliga tangenter. Jag ser hennes ansiktes konturer avtecknas mot det svaga gatljuset som sipprar in vid gardinens ytterkant, försöker pränta in den mjuka kurvan i mitt sinne för att bära med mig under resten av mitt liv. Hakans vinkel, läpparnas mjuka form, näsans rundning och pannans sluttning. Andetagen sjunker mot lätta snarkningar, sömnens lugn kommer och jag känner meningen med livet. Lämnar henne tyst. 

Några dagar senare.

Ute på vägen igen. Göstas grill, det kunde vara vilken som helst, i vilken liten svensk stad som helst. Jag kliver in, beställer och sätter mig vid ett bord. Förutom en man som söker skydd från regnet i väntan på bussen är jag den enda gästen. Jag tar upp telefonen för att ögna igenom den, mest som en vana eller kanske ovana, ångrar mig och låter den slinka ned i fickan. En hamburgersylta som tillagar och serverar maten innan de tar betalt kräver viss respekt. Jag bestämmer mig för att växla några ord med ägarinnan, Gösta själv är sjuklig och har varit det en längre tid, nu är det hans hustru och dottern som sköter stället. Dottern har ett vackert och blygt leende och ungdomens skönhet och modern bär drag som gör att jag tycker mig kunna se att hon var lik dottern i sin ungdom. Dottern städar, modern och jag fördriver tiden det tar för min mat att bli klar med att samtala om väder, om vind, om trafiken. En konversation vi haft många gånger förr både hon och jag, men det är i alla fall kött och blod istället för koder. Jag äter upp, betalar. På vägen ut erbjuder modern en kopp kaffe som jag tar med mig ut i den mörknande augustinatten. Snart faller regnet i små trumvirvlar, som att hösten knackar på min vindruta.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: