Längtan är det som gör vintern uthärdlig

Ett borttynande täcke av snö och under det slask och under det grus, jord, gräs med en doft som mina fötter längtar efter.  Och min kropp längtar efter att inte frysa, varma sommardagar, att gå naken genom huset med vidöppna fönster. Ljumma sommarvindar som smeker öppna dörrar och fönsterkarmar och min nakenhet. 

När natten kommer,  en varm sommarnatt utan täcke och min hustru som kommer över till mig, sömndrucken, varm, mjuk, jag vill ha dig nu, här, nu. Längtan gör vintern uthärdlig.

I februarikvällen samlar vi barnen runt omkring oss, det låter nästan som förr vid matbordet, tjattrande småkaos, en familj. De små uppspelta och de stora någonstans i gränslandet till vuxenhet. Jag lyssnar mest, flikar in lite då och då, instämmer i skratten, vi skrattar mer än vi gjorde förr, har kommit varandra närmare och litar mer på varandra. Det ska många år till att komma dit, många år till att komma längre. 

Längtan efter sommar, katten är nog den som längtar mer än vad jag gör, vinternätterna på min arm och dagarna på en stol i köket, undantaget för några korta stunder ute. Till sommaren försvinner han ut hela nätterna, gör vad katter nu gör i sommarnätter. Han är självständig och outgrundlig, som en kvinna. Det är några av de saker som gör dem vackra, katter och kvinnor.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: