Livet och kärleken

Isen ligger fortfarande tjock på sjön, håller emot regn och plusgrader ett tag till. Den brukar frysa snabbt. Stillastående vatten, minimalt tillopp och den omgivande mossen som håller den i ett nedkylt grepp ger isen bra fäste. Vi går dit en eftermiddag, lilltjejen och jag. 

Hustrun jobbar, precis som hon gjorde kvällen innan. 1 av kanske 3 eller 4 pass den här helgen, jag vet inte riktigt, tappar räkningen när hon åker fram och tillbaka mellan hem och jobb. Lillgrabben sover över hos en kompis och lilltjejen och jag flydde fredagskvällens melodifestival och det intetsägande lallandet. Vi gled ner i badet, 38 graders avkoppling. Dimman låg tät och mitt inne i den, vi. Som vi vore världens mittpunkt för någon timme eller så. Och vi pratade om livet, hon pratade, jag lyssnade och hummade. Lyssnade på drömmar och om att det finns de som tror att det bor gröna gubbar på Mars eller så. ”De finns de som tror det” sa hon och simmade ett varv i baljan. Jag hummade. ”Och vikingarna, undrar hur de hade det?” frågade hon. Och jag fortsatte lyssna och jag humma. Och potatis, hur kom man på att man kunde äta den? ”Hon är inte så liten längre” tänkte jag och sedan tänkte jag på kärlek.  

Polaren snackar om att han skriver dagbok, har gjort det i hela sitt liv. Och varje år slänger han böckerna han skrivit i, ett nytt år, en ny bok. ”Ingen ska läsa dem” säger han ”inte ens jag själv”. 

Nytt blad varje dag och sedan ny bok varje år. Något att tänka på.

Jag har inga problem med att vända blad, har aldrig haft det heller. Man måste göra det ibland, det är livet på något sätt. Du måste röra dig framåt, lämna saker bakom dig. Det brukar jag inte heller ha problem med. Det som är svårt är att kasta bort det gamla, det blir så definitivt att göra det. Dagböckerna får nog hänga med ett tag till, ligga i nån låda, vänta. 

Men nu sitter vi vid sjön, förmiddagen efter melodifestivalen spenderade vi på fiket och nu är det eftermiddag och vi sitter vid sjön. Hustrun går det 2a eller är det kanske 3e passet för helgen. Jag lyssnar fortfarande, hummar och tänker på kärlek.

Och jag tänker på att en bra bild sällan ställer fotografen i centrum. En bra bild är oftast en subtil avspegling av fotografens känslor för det han ser. Och en bra bild handlar om liv och lusten till liv och om kärlek. 

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: