Metamorfos

Januari tickar mot februari, visaren tar ett steg framåt och ingenting vi gör kan stoppa den. Det handlar om ett accepterande snarare än ett motstånd. Polaren fyller 50 och det känns som bara några år sedan vi lekte på hans bakgård i Slättåkra. 

Jag skriver i mitt anteckningsblock igen. Svart pärm, linjerade sidor. Det är vackert, inte mina bokstäver, jag är usel på att skriva fint, men det som samlas innanför pärmarna. I det som växer fram med hjälp av de nästintill oläsliga bokstäverna, där finns det vackra, det som förvandlas från fult till vackert. 

Det blev en underlig helg på många sätt om man nu kan säga att en helg kan vara det, underlig. Barndomspolaren fyller 50, svårt att ta in på något sätt men bara att acceptera. På lördagen åker jag med Mange till Malmö och kollar på Anna Claréns utställning ”Under”. En utställning om något så starkt att det överlevt flera liv och genomgått en metamorfos. Men ändå så svagt och så skört att det kan bringas om intet av en stark vindpust eller en viftande hand. En del av min ungdom passerar genom mig för ett ögonblick och allt samlas i ett citat, ”with the flick of your wrist you could have broken my heart and done yourself a favour” Jag var ung, romantisk, ensam och törstande efter kärlek eller vad jag trodde kärlek var i alla fall. Det tar sin tid att lära sig vad kärlek är, en förvandling som sker med åren, från ägg, larv, puppa till den sköra och bräckliga fjärilen. Men orden sträckte sig in i min unga själ, precis som Annas bilder gör många år senare. 

Samma kväll nås jag av beskedet att en polares hund har gått bort, det gör mig väldigt ont att läsa. Det finns människor som når innanför ditt bröstben, sätter ett avtryck i ditt hjärta, ett rött, smetigt, vackert avtryck som du bär med dig resten av livet. Ett avtryck som du tar fram då och då och det känns som att du svämmar över. Och det finns hundar som gör samma sak, når in innanför ditt allt. Polaren och hans hund är några av dem som nått in i mig.  

Citatet? Det kommer från en låt av The Mission, Wayne Hussey har skrivit texten och medan jag skriver det här inlägget söker jag på The Mission i itunes. De släppte en ny låt under hösten 2016, låten heter Met-Amor-Phosis. Det är så det är i livet, allt går runt, kommer tillbaka på något sätt. 

Bilden? Söndagens långsamhet. Vi drar oss ut i skogen hundarna och jag, runt omkring oss faller dimman och termometern går mot plusgrader. Som att den hoppas på vår.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: