Murar faller

Jag skriver för att berätta. Det är lite till och från, ibland finns det inte så mycket att berätta om, men jag skriver ändå. Det är som att lyfta på stenar, undersöka om det finns något därunder, tusenfotingar, skalbaggar, gråsuggor, berättelser. Oftast är tiden och stillheten inspirationen, inte upplevelserna som man skulle kunna tro. Ett hotellrum i en polsk stad där lastbilarna dundrar förbi på natten, gatans kullersten som får dem att låta som tåg, värmen som gör det omöjligt att sova med stängt fönster, en stund av kärlek tidigt på morgonen, 100 mil mellan här och hemma. Det är saker som finns under stenarna jag lyfter på. Det blir en dagbok, ett livsdokument. Ord som berättar en berättelse, bilder som berättar en annan. Albert Facey skrev dagbok. En australiensare född i slutet av 1800 talet, uppväxt under svåra förhållanden som fårfarmare, överlevde fasorna i Gallipolli under första världskriget och tog sig igenom 30-talets depression. Han skrev om allt, dag för dag. Det blev en bok av hans liv, boken fick titeln ”A fortunate life”. Det säger en del om hur en människa ser på livet. 

I Mall of Berlin ligger det graverande mässingsplaketer i golvet. Ord från olika ledare och människorättskämpar, ord från de som raserar murar istället för att bygga dem. Murbyggarnas ord kommer aldrig att bli minnesplaketter och alla byggda murar faller, det är bara en fråga om tid. Berlin, delad stad, visst skulle muren falla till sist. Hur skulle systemet som delade människor utefter systemet självt kunna hålla emot? Men det krävdes många offer. För mig känns tanken absurd, att bygga en mur runt människor, skilja dem åt med ett streck på kartan som grund. Det totala vansinnet har gått från att vara ett politiskt system som var till för sig själv till att vara en turistattraktion, en ganska absurd sådan. Men ändå, allvaret finns där, bilder och namn på de som beslöt att systemet inte skulle vara det som bestämde. 

Berlinmuren föll och idag byggs det andra murar, synliga och osynliga. På något sätt så pågår det fortfarande. I väst har en galning tappat allt, i öst smider en annan planer och någonstans söderut smids fler planer. Världen borde veta bättre än så nuförtiden, vi borde lärt av historien. Vi borde kunna sätta stopp för galningarna som bygger murarna runt omkring oss.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: