Resan och fyren

Det blir många mil på resande fot varje år, timmar av ensamhet i bilen. Jag har inget emot det, har aldrig haft. Man sätter sig i bilen, startar sin resa, timmarna och milen går. När jag är på vägen brukar vi höras av, min älskade hustru och jag, slå ihjäl någon halvtimme eller så. Vi säger inte så mycket egentligen, det är väl mest känslan av att vara där, långt borta men ändå nära, höra varandra. Av någon underlig anledning så hörs vi inte av så mycket när jag är framme, kanske är det tiden som inte räcker till, kanske är det så att vi inte behöver höras mer än något sms då och då. Hon vet var jag är och jag vet var hon är, ibland behövs det inte mer än att veta det, att det finns någon. Som en slags fyr längs kusten för ett skepp på väg. 

Resandet, jag gillar det, annars skulle jag inte hålla på. Bilen, ensamheten, timmarna och sedan är du på någon helt annan plats.Och jag kan känna mig hemma på de flesta platser, inte hemma som att här tillhör jag utan mer hemma som att här skulle jag kunna tillhöra. Jag skulle vilja bo på många platser i mitt liv, bo där under några månader, lära känna människorna, platsen. 

Jag beställer in en dubbel espresso med mjölk. Servitrisen lyckas trots att hon inte verkar kunna ett ord engelska förstå vad jag vill ha. Det är inget ovanligt med den dåliga engelskan här i Tjeckien där jag befinner mig för tillfället. Man kan tycka att de borde göra något åt det, hur det än är så är det en fördel med att kunna konversera med människor trots att man inte talar samma språk. Tjeckien, ditskickad av hustrun, 130 mil enkel resa och jag sätter mig i bilen och timmarna och milen och ensamheten och tankarna. På livet, kärleken, hustrun. Dubbel espresso, fiket luktar som rökbåsen på flygplatserna, jag konstatera att rökförbudsvågen inte nåt hit. Espresson är inte mer än hyfsad, fiket är nästintill tomt och jag lämnar det ganska snart. När jag sätter mig i bilen inser jag att tjejen i kassan blåst mig och lämnat tillbaka för lite växel. Jag svär irriterat över mig själv och att jag inte var mer observant, jag vet ju att det är så här i landet, får de chansen så blåser de dig. Skit samma, vill man smutsa ner sig för 50 spänn så är det nog mer synd om tjejen än om mig, men mitt värdpar blir förbannade när jag berättar. Det blir ett samtal till fiket i morgon.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: