Roads less traveled by

Det ligger fortfarande snö på bergen och aprilvädret visar sig från sin mest nyckfulla sida. Ena stunden sol och värme, nästa snö och kyla.  Jag försöker sova ikapp men vaknar ändå tidigt, lång resa framför mig, lång resa bakom mig. Mina tjeckiska värdar gör sitt bästa för att jag ska trivas, svärmor i familjen lagar lokala maträtter och jag börjar ana att jag kommer att ha lagt på mig 1 kilo eller 2 när jag drar mig hemåt. 

Jag pratar mycket med värdinnan, svärdottern. Hon är den som kan engelska i familjen. Hon är från den yngre generationen, det nya Tjeckien, frånkopplat från kommunismens instängda och totalitära samhälle. Hon och de unga drömmer om friheten och är visserligen intresserade av historien, men har inte tid med den. De vill framåt, mot något nytt, mot framtiden. Om 20 år kommer det att var ett helt annat Tjeckien. Precis som det om 20 år kommer att vara ett helt nytt Sverige. I Tjeckiens fall på gott, men i Sveriges på ont känns det som. 

Bergen runt omkring är dramatiskt svarta och vita, jag tar det vita stryckjärnet upp längs de vindlande vägarna och passerar flera små byar på vägen uppåt. I en av dem hittar jag ett café. Den här gången får jag rätt växel och mitt kvitto. Tjejen som serverar och tar betalt är samma generation som min värdinna, yngre, den generationen som skapar ett nytt land och försöker glömma det gamla. Ska du skapa nått nytt måste du göra det, glömma det gamla, ta med dig erfarenheterna, men glöm, gå framåt. 

Bergen, vackra så det gör ont. Polaren Micke har gjort en bok om bergen. Om snön och skidåkningen. En fin bok om ett sätt att leva.

Den lilla vita Mercan är i sitt rätta element på Autobahn, jag förvånas över att hur mycket jag än pressar så verkar den inte varva ut. Hög utväxling, strykjärn på vägen. Och hur mycket jag än pressar den så är det alltid någon som blåser förbi så att jag tror att jag står still. En stor Audi, BMW eller Merca, min lilla vita bara gungar till lite lätt och sedan är deras bakljus en bra bit bort. Jag har aldrig fattat det här med bilar, en snygg bil verkar få folk att gå igång, för min del kan jag tycka att en bil är snygg, that´s it på nåt sätt, inget jag tar med mig vidare i tankarna. Men det handlar väl om att imponera. På de som inte har råd, på tjejer, eller något, kanske sig själva. Vad vet jag. Hustrun blir inte särskilt imponerad av bilar och jag tror jag impar mer på henne när jag säger att jag kör 1300km enkel resa för hennes skull. Det är sånt det handlar om.  

Jag kommer hem sent, eller tidigt är väl mer rätt ord, faller i säng. Min hustru kysser mig, katten trycker sig mot mig och hunden kryper under täcket. Jag somnar och drömmer om hustrun och om att alltid vara på väg och om vindlande vägar i bergen.

”I took the roads less traveled by and that made all the difference”

Robert Frost

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: