Så är det

Det är en vacker morgon när solen sakta och tyst letar sig ner längs väggen, in genom fönstret. Vacker och långsam, och klockan går sin egen gång när jag äter frukost, och jag inser att jag inte kommer att hinna ut och träna innan killgrabben ska till fotbollen, och träningskläderna åker av igen.

Någon professor försöker avliva gamla hälsomyter, hon har säkert rätt i det mesta hon säger, men hon verkar aldrig ha legat i ett trångt rör där lufttuben tar i taket vid minsta rörelse trots att du har gjort dig så liten som möjligt. Hon har nog aldrig känt väggarna på både högersidan och vänstersidan krypa extremt nära, så nära att de låser båda dina armar och du känner att andningen och stressen skenar. Hade hon gjort det så hade hon vetat att det nog inte är en myt att en djupare och lugnare andning kan sänka stressnivån. 

Att avliva gamla tvivelaktiga sanningar med nya tvivelaktiga sanningar känns som en dålig idé. Jag minns att under min utbildning till lärare i hundtjänst så hade jag en lärare med en ovana att avsluta nästan varje mening med orden ”Så är det”. Då som nu var ämnet hund egentligen ganska dåligt utforskat, så många absoluta sanningar fanns inte, jag tror inte det finns än idag. Det viktigaste jag tog med mig från den kursen var att jag aldrig skulle använda orden ”Så är det”. 

Kanske en av de sista kvällarna på isen, mycket varmare än idag klarar inte kylanläggningen och förresten längtar jag efter vår nu. Jag vill känna den i luften, i kroppen. Jag vill se på min älskade hustru och känna mig vårförälskad, sätta mig på altanen i den kalla vårvärmen, hustrun i stolen jämte, filtar på oss och vårtröttheten som sluter sig om oss. 

Så är det.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: