Söndag natt 03.00

m2404718-redigera

Det händer ganska sällan att lillgrabben kommer till oss om natten, säkert inte mer än 3 kanske 4 gånger om året. Men inatt kom han. Med knappt återhållen gråt i halsen kastade han sig ner mellan min älskade hustru och mig. Jag svävar någonstans mellan sömn och vakenhet, viskar ”Vad är det?”. ”Jag har blivit hörselskadad” svarar han och snyftar ”Det piper i mitt öra”. ”Det är säkert för att du gick utan mössa i blåsten igår, det går över” svarar hustrun, alltid ordentlig, moderlig, ta på dig mössan så du inte fryser. ”Du kanske blivit förkyld, då kan man få lite obehagliga ljud i örat” säger jag. ”Det går snart över”. Han somnar, sover lätt en stund och väcker mig igen. ”Finns det medicin man kan ta för sådant? ”Nej, inte för förkylning, men det går över snart, oroa dig inte”. Vi sover resten av natten, eller så nära sova vi kan komma med sängen full. Morgonen kommer, inte sådär ljus som en morgon ska vara, utan mörk och kall, novembermorgon. Jag svär över min trötthet, svär över mörkret och över november. Och väl nere i köket svär jag över att en propp gått och undrar hur länge sedan det är och om kylskåpet fortfarande är kallt. Tekniska grejer idag är små underverk. Ta kylskåpet till exempel, vid strömavbrott driver ett litet uppladdningsbart batteri en pipande signal som ska uppmärksamma dig på att strömmen är urkopplad. Bra så långt, men en liten pojke som vaknar upp mitt i natten kan lätt tro att han fått en hörselskada, fröken i skolan pratade ju om det för någon vecka sedan, hörselskador och tinnitus. 

Castro dör. Det började väl bra på i början av 60-talet, intentionerna var goda, det tror jag att alla är överens om och oavsett vilken politisk världsbild man har så är det svårt att tycka illa om en vilja att göra det bättre för människor.  Men som allt annat som har att göra med makt så barkade det käpprätt åt fanders väldigt fort, den ena diktatorn ersätter den andra and so it goes. Politik är en jäkla soppa och det är politikerna själva som bär ansvaret för det. Lojhet, feghet och kackel ändrar inga världar. Och nu verkar ju ändå miljön var körd så då kanske det inte spelar någon roll längre.

Kylan ska komma sägs det, jag som trodde den var här redan, kvicksilvret har redan fallit som man säger och katterna håller sig mer inomhus nuförtiden.  

En ung kvinna dör i en tragisk olycka och jag minns hennes leende som ett av de vackraste jag sett och jag minns hennes livsenergi nästan som en aura runt henne. Vad säger man om sådant? Den gudarna älskar dör ung sa de gamla grekerna, kanske är det så, vad vet jag. Men det gäller att ta vara på de dagar man har.

Follow

Get every new post on this blog delivered to your Inbox.

Join other followers: